Etiketter

, ,

Jag läste ut en bok idag, jag har hållit på med den ett tag. Har alltid flera böcker på gång och betar av dem, en efter en. Nu har jag alltså läst ut den här och senaste dagarna har jag läst ganska intensivt. Den var riktigt bra och gav många tankar. Den heter Projekt Lycka och är skriven av Gretchen Rubin.

Boken handlar om en kvinna på dryga 30 år, boendes i New York, som inser att hon inte tycker att hon har ett så bra liv trots att hon inte saknar något. Hon är gift och har 2 små flickor, jobbar som författare. Hon beslutar sig en dag att under 1 år genomföra Projekt Lycka för att ställa sitt liv under luppen och varje månad fokusera på en ny aspekt av sitt liv. Varje månad får ett nytt fokus samtidigt som hon jobbar vidare på de delar som redan avverkats.

Hur gick det då? Ja, det borde ni väl egentligen läsa om själva men kort kan sägas att hon upplever att hennes liv är lyckligare även om hon inte lyckas med sina föresatser varje dag eller varje stund.

Vad gav den här boken mig då? Den väckte många tankar kring hur jag själv är, hur jag lever, vad jag vill och hur jag uppfattas. Sen räcker det inte att tänka om man vill uppnå någon förändring. Det gäller att spalta upp och bryta ner och göra. En kommentar som jag tyckte var bra är: byt ut ”mål” mot ordet ”föresats”. Man når ett mål men man håller en föresats. Mmmm. Vad gör man när målet är uppnått? Sätter ett nytt mål eller återgår till det som var tidigare? Om man ändrar en vana eller beteende så ska man hålla sina föresatser att det ska vara så nu och jobba på det också. Hon skrev också mycket om hur hon bemötte sina barn, att vara närvarande i stunden och inte tänka på annat. Något som nöp till var när hon beskrev att hon och maken tog varann i handen och gick och ”tittade på kärleken”- dvs. de gick in och tittade på sina sovande barn, formulerade lyckan i att ha dem där och uppskatta att de just nu fanns så intensivt i deras liv. Önskar att jag själv tänkt så när barnen var små. Då tyckte man det var skönt att de blev större och klarade mer själv. Jaja, det är inte lätt att vara människa.

Vad gör jag med boken nu då? Känns som man borde börja om och läsa den en gång till. Det vore synd att bara ställa tillbaks den i bokhyllan och inte ta till sig av visdomen. Något årsprojekt tror jag inte jag börjar men några punkter kanske inte vore så dumt att ta tag i.

Vill till slut påpeka att det inte var någon ”flumbok” utan hon är verkligen påläst och projektet genomfördes på största allvar. Hon är i grunden jurist och har jobbat i Högsta Domstolen. Är man intresserad av att läsa mer så har hon en blogg: http://www.hapinness-project.com och hemsidan http://www.gretchrubin.com. Här finns material att ta del av om man är intresserad av att bilda sitt eget Lycka-projekt.

Prjekt lycka

 

 

Advertisements