Vardagsliv

Det är min första lediga dag idag på ledig vecka. Så skönt! Att få vakna av sig själv men inse att man nog inte är riktigt färdigsövd utan ligger kvar en stund till för att någon timme senare känna i kroppen att nu, nu är jag pigg.

Det är konstigt det där med ledig vecka. Jag går i princip på en veckas semester varannan vecka och det är helt underbart. Men den här första dagen, lika varje gång (och det har jag ju lärt mig nu att det är så så jag låter den bara passera) då är hjärnan lite virrig. Det är svårt att fokusera både på vad jag vill och borde. På en vecka gror ju huset igen litegrann och det finns saker att ta tag i i varje hörn. Bara väderleken gör ju att det är saker som måste göras. Vattning. Det är 28 grader varmt idag, inte klokt vilken sommar det här är! Nåväl, det mest bråttoma har fått sig en vattenskvätt men pallkragarna får vänta till kvällningen så det inte dunstar bort med detsamma.

Annars är det vissna blommor, döda flugor, lortiga dukar och smutsigt tvättställ och diskbänk. Bland annat. Hjärnan har inte ställt om sig än att vilja något. Den bara konstaterar. Vilken mat ska vi äta idag? Jag hade träff med herr ICAnder på förmiddagen för kyl och frys var tomma. Likaså biltanken men den kunde inte han hjälpa mig med. Där blåste några tusenlappar iväg. Suck.

Så måste man spela lite Hay Day också. Det är ju djur där som måste matas och grödor som måste skördas. Så är det ju kul också.

Maken då? Han är mer sysselsatt än jag. Han både målar kök (efter att vi fått nytt golv efter vattenskada) och bygger ny entré på huset och servar barnbarn med lunch och lite sällskap. Nu var det visst en plåt som skulle målas där det behövs lite assistans från mig.

Nåväl. Snart har väl den här dagen passerat och då jäklar vaknar hjärnan till liv och det blir både det ena och det andra uträttat. Till dess drar jag på mig hörlurarna och slår på ljudboken. Det blir bra.

 

Annonser

Livet är gott!

Jamen hörrni – det känns ju som man redan haft sommarsemester! Hur ska det här sluta? Tänker inte komma med några tråkiga spekulationer här, tar dagen som den kommer.

Vi har gått i barndom idag. Ja, inte bokstavligt talat utan mer fysiskt. Vi tog oss av gården för att utforska närområdet, närmare bestämt en liten promenadslinga i Islingby. Det är en promenadstig för barn, den är inte så lång. En ljuvlig lövskogsmiljö och vill man plocka liljekonvaljer är det dit man ska åka. Än så länge bara någon enstaka knopp men blad var det gott om. Tar nog en vecka till.

Vill du se hur det såg ut? Häng med:

Trevlig liten rundtur om man har barn. Den var trevlig utan barn också. Sen for vi bakvägen genom Islingby och där var det fint! Vilken gullig liten by och spontant tyckte jag att där skulle jag kunna bo. Om jag nu inte bodde där jag bor och inte vill flytta. I hela mitt liv har jag aldrig varit in där och det är bara 10 minuter hemifrån med bil.

Efter den lilla utflykten roar jag mig nu med fönstertvätt. Tar 1-2 fönster om dagen och det går så bra så.

Och vet ni vad – i ugnen står en rabarberpaj!

I morgon är det fredag och då är det (av någon outgrundlig anledning) arbetsdag. Får väl försöka klara av den för sen är det ju helg igen. Efter 3 arbetsdagar nästa vecka laddar jag för London. DET ser jag fram mot.

Ha de!

På en byväg om våren…..

Eftersom alla (många) tenderar att bli yngre och yngre än jag, hur nu det går till så vet ni förmodligen inte att rubriken på det här inlägget syftar på en gammal sång. Så är det i alla fall. Tyckte att den passade bra idag.

Påskdagen, så skönt. Favvohelg även om långledigheten inte spelar lika stor roll nu när jag jobbar halvtid. Inte har jag ätit godis heller. Inte på 4 månader idag. Det ni! Det konstiga är att det på nåt vis har försvunnit ur hjärnan. Tänker inte på det längre även om det förstås någon gång kan ploppa upp att det skulle vara gott. Men för det mesta – nejtack. Dock lurade jag i Guben en stor skål med påskgodis igår så han satt och stönade av sockerkoma. Lurade och lurade förresten, jag talade om att det fanns. Sen var det inte så svårt.

Nåväl, det var inte det jag tänkte skriva om idag. Nu är det ju plusgrader ute och solen skiner och då tänkte jag att va f-n om jag inte ska lyckas ta mig utanför dörren. Jag tycker ju inte att det där utelivet är så kul. När man kan få vara inne. Där finns det lite att jobba på kan jag säga. Nåväl, fick på mig ytterkläder och skor och satte en podd i öronen och tog en liten sväng.

Men ärligt talat. Hur kul är det att gå på en byväg på landet? Först går man åt ena hållet och sen går man tillbaks åt andra hållet. Dag 1. Dag 2. Först går man åt ena hållet och sen går man åt andra hållet. Men vet ni. Jag är uppväxt i den här byn. Jag har gått den här vägen i 100 år. Ja, inte riktigt då. Men snart så. Än så länge är det ju snö överallt men snart blir det väl bättre. Då kan man hitta nån liten åkerväg också att ta sig fram på.  Men visst. Jag tar er med på en promenad genom byn. Håll till godo. Visst är det spännande??

Ha de!

Att komma till skott

Har du också många idéer om vad du ska göra och hur du vill vara och vad som ska tas tag i? Det har jag. Ofta på vårarna får jag någon sorts vår-koma och tar mig inte för någonting. Jag bara går och noterar allt som ska/borde göras och skriver upp på min mentala to do-list men har så svårt att få ändan ur.

Som tur är har jag en väldigt förlåtande läggning så jag hetsar inte upp mig så väldigt för det utan ser tiden an och helt plötsligt så kommer jag till skott. Då händer både det ena och det andra och allt blir så roligt när man har lust och saker blir gjorda.

Något som utlöser ovan beskrivna tillstånd är solljus. Missförstå mig rätt. Det är ju ljuvligt när solen lyser in genom fönstren (de skitiga) och får dammet att virvla i strålarna. På eftermiddagen är det kvällsljus in i köket och då ska man passa sig för att gå in och torka av någon skåplucka för hjälp så lortiga de blir allesammans. När solen lyser MÅSTE man ju gå ut. Vad ska jag göra ute i alla snödrivor? Det blåser lite småsnålt också även om det kanske är varmt mot nån husvägg, om man kommer åt den för all snö.

*Underbar vallmo från trädgårdsmässan i Stockholm

Sen borde man ju motionera minst ett par timmar om dan vilket absolut höjer livsandarna och sätter sprätt på aktivitetskontot. Men hur kul är det?

Nej. Jag talar lugnande till mig själv och plockar fram pusslet, pluggar in hörlurarna och lyssnar på en bra bok. Snart är det dags att laga mat. Det blir köttfärsbiffar med gräddsås idag. Snart är det en ny dag och då – då kommer jag nog till skott!

Ha de!

Ett litet liv

Etiketter

Men himmel så dramatisk den rubriken lät! Nä, nä, nä. Jag är inte gravid. Om nu nån trodde det. Ni har väl hört talas om Sara? Ni kan väl er bibel? Precis den frågan höll  vi på googlade på jobbet för ett par veckor sedan. Kommer nu inte ihåg vilket spörsmål som var på tapeten men just kring den frågan var det och jag känner mig ändå (måttligt) uppdaterad i frågan. Trots att jag nu glömt vilken fråga det var.

Nej, det handlar om att det är VÅR i luften. Trots att snön ligger decimetertjock. Det är ändå takdropp och solsken och jag vet inte vad, skitiga fönster, dammigt. Världsliga problem. Har man inga andra så är man lycklig.

Jag gillar blommor. Blev så sugen på en fläckbegonia men dyra blomsteraffären tog mellan 300-400 kr för en, i och för sig stor, planta. Det vill jag ju inte betala. Ingen på jobbet där jag frågade runt hade någon jag kunde få ett skott på. Då gick jag in på Tradera och där fanns det gott om personer som ville sälja skott. Jag vann en auktion och ett par dagar senare kunde ett tjockt kuvert fiskas upp ur postlådan. Det var när det var mellan 10-20 grader kallt men den lilla rackaren levde.  Väl inne och upptinad från kylan planterades skottet genast i jord och fick en värmande plastpåse om sig för återhämtning och si! Nu har det lilla livet tagit sig och börjat ge sig till känna.

Själv tar jag skott från min blomsterbasilika hade idéer att dessa kanske också går att sälja?

Mitten av mars redan och nästa vecka väntar rolig utflykt till Trädgårdsmässan i Älvsjö med Bästa Bellan.

Nu ska jag gå och baka frallor utan mjöl. Receptet har jag hittat på nya hemsidan Äntligen sockerfri  där det finns en massa bra recept om man vill laga mat utan socker.

Ha de!

Med hopp om vår

Äntä lite tjatit? På rikssvenska betyder det ”Är det inte lite tjatigt”. Jag menar vädret då. Än är det för kallt, än är det för blåsigt, än är det yrsnö, än är det trafikproblem, än är det alldeles för mycket snö, än är det för mörkt trots att det är så mycket snö. Lugn, det kommer mera. Snart blir det isgator också, och moddigt. Och svinkalla nätter.

Det här har varit, i mitt tycke, en helt normal, riktig vinter precis som den ska vara. Förutom en riktigt rejäl köldknäpp neråt 30 grader då, det har vi klarat oss ifrån och det gör inget.

I morse vaknade jag av att det var nån jäkel som tänt lyset. Det, och en katt som jamade och skrapade på golvet och då törs man inte ligga kvar i sängen. Det var frukosten som var försenad, enligt Rossi. Lyset, det var solen. Länge sen man såg den. Insåg att det var min sista sovmorgon för den här gången som var tillända. Sista morgonrocksmorgonen, snyft. Jaja, jag vet att jag bara jobbar 2 dagar innan det blir helg och då kan jag gå i morgonrock i 2 hela dagar om jag vill. Men ändå.

Nu är matlådorna preparerade för 2 arbetsdagar och frukostmüslin gjord. Den har en strykande åtgång. Tid att prata med Kåtjen i telefon. Hon höll fan på sig (dvs. inga frågor om hur många promenader jag tagit den här veckan osv.).  För er som inte hängt med sen tidigare så är det Storasystern som självmant utnämnt sig till Kåtj (hon har problem med stavningen också, fniss).

Solen har fortsatt lysa hela dagen. Jag tog fram kameran för att dokumentera hur det ser ut hemma hos oss den här vintern.

Ha de!

En tur till stan och lite vårkänsla

Etiketter

Idag blev det en tur till stan. Sladden till datorn som T köpt passade inte och behövde lämnas tillbaks. Jag behövde ett nytt skal till paddan. Det befintliga hade sett bättre dagar och den turkosa färgen såg inte så trevlig ut. Insåg att det behövde vara ett svart eller grått. Det kommer ALDRIG att se lortigt ut.

En sväng in på Blomsterlandet resulterade i 3 potatishinkar, speciellt framtagna för att odla potatis i. I år ska det banne mig bli färskpotatis till midsommar. De hade sättpotatis också, köpte en liten mandelpotatis och en lite större av någon annan sort som jag nu glömt namnet på.

Svängde in på Erikshjälpen och hittade en liten gryta med lock, samma porslin som jag tidigare har ett par delar av. Det är det som är så roligt med loppis, när något speciellt helt plötsligt bara står där, tillika till en rimlig peng. Nice!

 

 

 

 

 

 

IMG_1516

 

 

 

 

 

 

 

T skottade snö – som vanligt. Den verkar aldrig ta slut denna vinter. Efter inspektionen av dagens inköp bar jag ut sättpotatisen i det svalare rummet som tidigare varit pannrum. Där får de ligga till sig ett tag innan det är dags att lägga fram dem för groddning. Passade på att bära in ett av olivträden för att pyssla om det lite. Hjälp så stort det blivit över vintern!

Ledigveckan börjar lida mot sitt slut men en dag till har jag att njuta. Sen kan jag se fram Trädgårdsmässan i Älvsjö när jag går på ledigt nästa gång och veckan därpå är det påsk. Vilken ljuvlig årstid!

Ha de!

Långsamhetens lov

Söndag. Underbart. Stilla och tyst. Vilodag?

I vårt hem är det tyst. Inte tyst och tråkigt utan skönt tyst. Ingen radio står och skvalar. Vill jag ha ljud kopplar jag in ljudboken och den är det ju bara jag som hör. Trådlösa hörlurar är grejen. Nackdelen med detta tysta paradis är att jag blir mer känslig för ljud. De dagar jag jobbar är jag mentalt trött. Kroppen har inte gjort något. Man borde ha risktillägg när man har ett sånt stillasittande jobb.

Nåväl. Herr ICA-ander och jag har haft date. Det har vi nästan varje söndag. Även där är det lugnt då, på söndag förmiddag. Inga barnfamiljer och inga pensionärer som står och blockerar gångarna när de pratar med andra pensionärer. Hm. Är jag snart där själv?

Söndagsmiddag. Idag blir det plommonspäckard fläskkarré med äppelkompott. Provar att koka några äpplen till nygjord kompott. Jag vill inte ha äppelmoset med socker i. Försöker undvika det.

Förbereder veckas matlådor, baconplättarna. Skönt att ha matlådorna klara tills det är dags att gå till jobbet.

 

 

Katterna och jag börjar tycka att det här med vinter, det är ganska tråkigt. Knut såg lidande ut igår kväll. Fy fasiken viken tråkig dag så det ut som han tyckte. Det blir långsamt åt dem när de inte kan gå ut Det är ju höga snövallar överallt så de tar sig ju ingenstans.

Så jag harvar på i långsamhetens lov. Nu tittar solen in genom söderfönstret. Det är ett härligt ljus. Snart, snart kommer det att bli takdropp och vi får uppleva en riktig vår, där snön smälter bort och det blir vattenpölar med is på. Precis som en vår ska vara, som det alltid var när man var barn.

Nä, vet ni. Nu har jag inte tid att sitta här och tramsa. Nu måste jag gå och vända på plättarna.

Ha de!

Söndag

Idag är det söndag. Igen. Veckorna bara springer iväg. Den här årstiden gör det inget. Snön vräker ner utanför fönstret i ett aldrig sinande flöde. Ljuset börjar dock återkomma. Det är så ljuvligt. Än har det inte varit så mycket sol att man börjat lida av allt damm som finns överallt och som vintertid bäddas in av grådask och mörker. Jag antar att det är något nytt att deala med nu när jag jobbar halvtid. Jobbar man heltid ser man det inte, då är man på jobbet. Jag väljer dammet – alla dagar.

Vad gör man en söndag i februari då? Jag vaknar hyfsat tidigt nu för tiden. Efter att ha haft en tidig morgonläsning i hörlurarna vaknar jag av ett uppfordrande jamande på golvet. Knut vill ha uppmärksamhet. Där kan han stå och jama med olika läten tills han beslutar sig för att besöka matte i sängen. Även där kan han prata högljutt. Efter lite spinnande och puffande lägger han sig på armen och är nöjd med det en stund. Sen tröttnar han och hoppar ner. När jag kommer upp efter en stund har han somnat in och sover djupt. Verkar vara nöjd bara han får väcka matte.

Jag kryper i morgonrocken och går ner för trappen. Sätter på kaffe. Nu har jag sällskap av bägge katterna som väntar på frukost. Det vankas blötmat till frukost. Även här blir det en viss konversation, nu från bägge två. Rossi har ätit upp sin portion på 2 minuter. Knut, som får en hälften så stor portion, slickar av den goda såsen och äter några bitar. Sen lämnar han resten åt Rossi.

Söndagar brukar jag handla. Det är är påfyllt i alla hyllor och det är lite folk. Så skönt. Jag är spolat det där med veckohandling. Det blir alltid en massa ”för säkerhets skull”-handling då. Nu handlar jag 2 gånger i veckan. Lättare att planera matsedel också. Det blir dyrt ändå. Animaliska produkter har stigit i pris senaste månaderna. Jag har börjat kolla på prislapparna på ett annat sätt. Är man halvtidspensionär så är man.

Det blir lite matlagning också. Slänger lite bacon i stekpannan  som sedan rörs ner i smeten till kesoplättarna. En sats räcker till 2 matlådor. Jag jobbar 3 dagar så en dag får det bli någon form av rester.  Till middag idag blir det helstekt kyckling. Plockar ur huvudet fram ett recept från slutet av 70-talet som jag har kvar i huvudet och var länge sedan jag gjorde. Man hackar en lök, persilja och kantareller som steks till en röra. Den fyller man kycklingen. Lite olja på den, salt, peppar och kycklingkrydda. Sen lägger jag den i – håll i er nu – lergrytan! Den används inte varje dag. Den ska första ligga i blöt en 10 minuter och ställas in i kall ugn. Lägger i lite morötter också och en buljongtärning. 1 dl vatten.  Sen får den stå i ugnen i 1,5 timme. Skyn silas av, låter kallna så jag kan ta bort fettet och så gör man en sås på skyn och pillar ur den goda fyllningen i kycklingen till såsen. Den är himla god, den där.

Slänger ihop en sats müsli också. Bara nötter och frön, kryddat med kardemumma och kanel. Den går åt som smör i solsken hemma hos oss.

Hämtar in en av våra mattor som fått sig ett uppfriskande bad ute i snön. Det var ett tips jag hittade i en tidning. Mattor blir ju inte precis tvättade varje dag. Vi spelar ett par partier tärning, jag och T. Vi vinner varsin gång, det är bra för den äktenskapliga nöjdheten.

Så långt har jag hunnit nu när klockan är 2 på eftermiddagen. Nu ska jag gå och umgås med Sture Bergwall. Ja, rent hypotetiskt alltså. Har precis börjat läsa hans memoarer. Ljudboken är 19 timmar lång så det är en ganska tjock bok. Har ett bra pussel på gång så då är det lätt att låta ljudboken rulla på.

Ha en skön vecka hör ni, så hörs vi sen!

Ålderssymtom eller vansinne?

Jag har börjat prata med mig själv. Eller själv och själv. Häromdagen kom jag på mig med att prata med olivträden som är undanställda för vintern i ett svalare utrymme. Jag bad dem om ursäkt för att jag glömt att vattna dem på någon vecka sådär. (De accepterade ursäkten). Sen pratade jag med blommorna när jag vattnade dem. Sen sa jag till vår nyligen omgjorda garderob att jag tyckte den var väldigt fin. Katterna pratar jag med hela tiden men de är i alla fall levande varelser.

Det känns ju rätt så trevligt i och för sig att prata med de där plantorna oh garderoben. Inte för att man får så mycket svar…… T är bortrest ett par nätter nu så då blir det väldigt tomt och tyst och jag går här och kommenterar lite vad jag sysslar med. Sådärja! Det blev ju bra! Nä, nu går vi och lägger oss! Va säger du, Gunilla, ska vi laga oss lite mat? Däremellan sjunger jag en liten trudelutt.

Så här har jag aldrig gjort tidigare så nu undrar jag – är det typiska ålderssymtom eller håller jag på att bli knäpp? Eller håller jag bara på att upptäcka en ny fas i livet, att man kan ha jättetrevligt även med döda ting? Vem vet?