En massa struntprat

Etiketter

blommor, Familj, motion, semester

Fredag eftermiddag, slutat tidigt och eftersom det var 25 grader varmt och sol så sträckte jag ut mig på altanen. Vips, 10 minuter senare, solen borta och fullt i moln. Det är då väl själva …… Ser inte ut som den tänker komma tillbaks heller.

Nåväl. Det låg en katalog på jobbet. Med växter. Tror ni jag köpte nåt där då? Johodå. Det var ett par månader sedan och de förföriska bilderna beskrev vackra blommor som man saknar så där mitt i vintern och har abstinens efter. Jag köpte en fuchsia Blue Sarah och den kan jag hitta bilder på på nätet. De andra 2 heter Phlox Vårflox och Verbena, förpackningen heter Mix-masters. De 2 sistnämnda har jag ingen aning om varken hur de ser ut, färg, storlek eller hur jag tänkte. Men. Det är ju ”bara” 5 skott av varje så jag får väl pilla ner dem i krukor, vänta och se.

 

Böcker – ett alltid trevligt kapitel. Ha- fyndigt! Har precis läst ut den 4:e boken i serien om psykopaten Silverbielke. Även bok 4 slukades på några dagar. Det är litet svårt att prata med mig för jag går alltid med proppar i öronen och lyssnar på ljudböcker. Taisto ger upp ibland – ”det var inget”. Men det kommer ju så himla många bra böcker hela tiden. Ibland kan det nästan kännas stressande.

Motion. Som trogna läsare kanske kommer ihåg så är jag en väldig periodare när det gäller motion. Nu har det varit en längre period med ”av” men nu hoppas jag att det håller på bli ”på” igen. Den som fått mig på banan är mitt av hereditet betingat dåliga knä. Tog mig till slut tid att gå till sjukgymnast (sitter ett par dörrar bort från mig på jobbet) vilket jag borde gjort för länge sedan. Efter att hastigt ha dömt ut mitt knä bokades en tid in på gymmet och så träffades vi där några dagar senare för att få ett träningsprogram och ja, nu har jag tagit mig dit en gång till alldeles på egen hand och det är därför jag tror att det möjligtvis kan vara ”på” igen. För det ska ni veta, att inte vara rörlig och kunna gå hur man vill är förbaske mig inget roligt! Eftersom det inom familjen finns en mängd knä- och höftopererade personer så var det väl bara att vänta och se vad jag skulle få och det ser ut som det blev knäna. Suck. Det är bara att gilla läget. Foten i kläm? Jajamensan!

Det här är en gammal bild men fortfarande lika bra. Första gången jag såg den måste ha varit i början av 80-talet.

Nå väl – i väntan på att syrenerna ska slå ut så släpar jag fram resväskan och förbereder mig på att åka till Romme för att kliva på flyget till Mallis om en vecka.  Har alltid tyckt att det är idiotiskt att åka utomlands den vackraste av årstider och det kan jag tycka än men just nu så känns det underbart att bara få åka iväg, slippa laga mat på en vecka, slappa  i solen (förhoppningsvis), äta goda middagar med ett glas vin, sticka fötterna i sanden och bara slappa efter en arbetsfylld vår. Och lyssna böcker!

Och pussa på gubben förstås.

 

Ha en skön fredagkväll!

Ett livsfarligt jobb

Etiketter

hälsa, jobbet, motion

Vad jobbar du med? Själv har jag tillbringat mitt yrkesmässiga liv sittandes på baken. Utan problem. Passat mig väldigt bra faktiskt. 1974, den 13 juni började mitt första jobb på patologen(!) som nyutbildad läkarsekreterare. 2 227 kr vill jag minnas att månadslönen låg på.  Det var kul, det var svårt (man hörde inte alls vad doktorerna sa) och som tröst när man jobbade första sommaren var det en riktigt skitsommar. Det fanns de som gick på sina 3-veckors ledighet (som man hade på den tiden) utan att ha en enda dag sol. Så, det passade ju väldigt bra att jobba hela den sommaren. Till slut hamnade jag på vårdcentralen som sedan flyttade till en nybyggd vårdcentral i Norslund. Därifrån blev jag projektanställd för att införa en ny version av datorjournalen för primärvården i landstinget inför millennieskiftet vilket ledde till en fast anställning som förvaltare för samma program. Det pysslade jag med i 12 år innan jag tog steget tillbaks till vården och läkarsekreteraryrket, som numera (helt riktigt) oftast benämns medicinsk sekreterare. Alltid trivts med mina jobb men, som sagt, det har varit sittandes på baken heeeeela tiden. Som den soffpotatis jag är  har jag inte haft något att invända mot detta.

Jahapp, hur gick det då? Ja, kroppsvolymen har ju pendlat upp och ner genom åren, mest upp skulle jag vilja säga. Senaste 2 åren (snart) har jag haltat som en kråka och vid konsultation hos min personliga sjukgymnast härom dagen så visar det sig att det ena knät är då inte mycket hatt ha, några längre promenader på det knät skulle det inte bli fråga om. Nähä. Var väl inte helt oväntat eftersom det inom familjen finns gott om personer med reservdelar.

Så, kåtjen, nu blir det till att släpa fram cykeln igen för cykla går ju faktiskt bra även om det är så tråkigt, blåser alltid motvind på landet.

Sen får jag väl gå till jobbet och försöka förhandla fram risktillägg för stillasittande arbete, för det är faktiskt något av det farligaste man kan ha. Så har du ett jobb där du får röra dig i vardagen, var glad för det.

De inspirerande bilderna i inlägget är hämtade från Gunilla Dahlgrens bok ”Motion för lättsinniga”.

Ha en fortsatt skön lördag.

Pust, stön, stånk

Etiketter

trädgårdsmässa

Jamen hörni, vad det kan vara mycket omkring en ibland. I takt med att man själv ”går” långsammare (känns det som) snurrar omgivningen på som om det inte fanns någon trötthet att tala om. Till min tröst är mina närstående arbetskamrater lika trötta så det kan kanske ha med tuff arbetsbelastning att göra. Efter arbetsdagarna finns det inte mycket ork till övers för något annat så fåtöljen är en välkommen kompis.

I alla fall tog jag mig till Trädgårdsmässan igår. Den har besökts uppåt en 7-8 år konstaterade vi, jag och min vän Agneta när vi satt på bussen och pratade. Lika trevligt varje gång. I år tyckte vi dock bägge att vi inte hade lika mycket superlativer om installationerna. Det var inte så mycket – ”men så fint” och ”titta där” som det brukar vara. Många stånd gick vi förbi eftersom vi visste vad de innehöll och vissa områden av utställningen gick vi helt sonika förbi eftersom det som fanns där inte var av intresse. Vet inte om jag tyckte den här indelningen var så bra. I år hann vi också gå igenom allt och var klara innan det var dags att åka hem. Det tror jag inte hänt tidigare. Dessutom var vi där på lördagen p.g.a. att jag inte tyckte att jag kunde ta ledigt en vardag när vi har så mycket jobb, så det var ju så förbaskat med folk vilket också gjorde att man gav upp och passerade stånden fortare än vi kanske skulle gjort annars.

Sen är det ju de här prylshopparna. Samma innehåll i alla och i år var det gott om pelargoner, penséer (som man inte såg en enda av förra året) och FÅGELBURAR som folk kånkade runt på. Jag säger som verkmästarn i magen – fy fan för fågelburar (fast det var ju inte fågelburar utan något annat – ja ni fattar). Ja, jag har ju inget principiellt emot dem och har tyckt att de varit fina inslag i de inredningsreportage jag brukar läsa men nu gick ju ALLA och bar på dessa stora prydnadsdetaljer. Ha, ha, det gjorde inte jag och tänk så less de ska vara på sina burar om något år.

Årets pelargon var en vacker mörkröd sak som jag inte köpte men som jag ångrade och därför skickade efter med min väninna som skulle dit idag.  Tänkte mig kanske gör något sånt här:

Snyggt va? Bilden hämtad från Pinterest.

Nåväl, aldrig har jag handlat så litet. Köpte 3 marmelader med chili som man fick smaka på, jättegoda, ett skott på den fina basilikan jag brukar ha som uteväxt och ett syskon till den lilla stenfågeln som jag köpte för 1 år sedan. Hur det kan bli!!!

1 april

Etiketter

badrum, böcker, hallen, renovering

Vilket vackert ord! April. En helt ny månad som man kan fylla med vad man vill. Vad vill man fylla en månad med? Ledighet? Odla? Grilla? Cykla? Nja…. för det sistnämnda. Som trogna läsare känner till så har jag litet svårt för det där. Blev vaccinerad mot cykling i ungdomen då jag cyklade till och från stan, ibland flera gånger per dag och alltid blåste det motvind. Dock har jag en bra cykel och en inneboende känsla av att jag skulle vilja tycka om att cykla, så skam den som ger sig.

Påsken har avnjutits vääääldigt lugnt, endast innehållande sillmiddag med våra trevliga grannar och ett 3-årskalas. Precis den nivån är vad som räcker för mig nu för tiden. Pusslet lade jag sista bitarna på nu på söndagsmorgonen. Huset är stilla, det bara sprakar från vedspisen. Katterna har gått ut, efter att envetet stirrande och jamande fått upp mig ur sängen. Gubben sover. Det är bara jag och mina tankar. Det är ju också rätt fascinerande. Oftast har jag nämligen lurar (inear) så jag brukar inte höra så mycket vad jag tänker. Det är så praktiskt att lyssna på ljudböcker samtidigt som jag gör annat. Den serie jag just nu håller på beta av är Stefan Tegenfalks kriminalserie. Mycket bra! Inne på bok 3 nu. Men som sagt, detta på bekostnad av att jag aldrig hinner tänka tankar. På gott och ont.

I alla fall ska jag börja månaden med att åka och handla litet mat. Jag har faktiskt inte påskhandlat än och måste skynda mig om jag ska hinna göra det.

Vad händer annars i april? Jo, vi väntar att fönstren som är beställda ska komma vilken vecka som helst. Sen får vi se när de bokade hantverkarna kan komma. Det är så billigt att få hjälp med montering att det inte är lönt att uslas själv. Hallen blir mer och mer klar, visar bilder sen. En kattlucka är gjord under trappen där vi kan skjuta in kattlådan så vi slipper se den. Katterna har invigt gluggen och godkänt den. Lister är på plats så långt det går. Vi har beställt en dörr till trappskrubben, som ska bli städskrubb. Just nu är det montering av toalettstol som är på tapeten. Ja, den ska ju inte sitta i hallen förstås utan i nya badrummet och inte ska den sitta på tapeten heller, det ska väl kaklas är det tänkt. Det är vad snickarn håller på med.

Själv ser jag fram mot en extrem månad på mitt jobb. Primärvården byter journalsystem och om 3 veckor ska det nya in och det gamla ut och det är en hel del som ska vara klart innan dess. Räknar inte med att det blir så mycket annat gjort än att jobba. Men något roligt är i alla fall inplanerat – stavas t r ä d g å r d s m ä s s a.

See you!

Veckan som gick

Etiketter

jobbet

Söndag eftermiddag igen – är det turbo i helgerna?

Veckorna springer lika fort. Mycket jobb på jobbet och korta kvällar gör att men undrar hur en del människor kan få så himla mycket gjort när jag inte hinner något alls och kvällarna bara svischar förbi och så är det morgon igen. I torsdags var jag och svägerskan på bio i alla fall. Bara det. Det var tydligen bara att bestämma sig så kom man faktiskt iväg. Det var för övrigt en väldigt händelserik dag då jag på förmiddagen blev utsatt för en minst sagt irriterad patient som avslutade sitt besök med att kasta en kvittoskrivare på mig. Så irriterade brukar inte våra patienter vara. De allra flesta brukar faktiskt vara väldigt trevliga och nöjda. Jag kom undan med blotta förskräckelsen och en hand som tog emot smällen och var litet blå och öm men det kunde gått värre. Det är ändå förskräckligt att sådant här över huvud taget ska kunna hände. Det pågående arbetet på ledningsnivå om våld och hot på jobbet som redan var påbörjat fick nu litet mer luft under vingarna. Dagen därpå hade vi skapat nya rutiner om låsta dörrar och mer kommer. Eloge till dem! Jag passade också på att förmedla till mina arbetskamrater att nu skulle jag behöva pysslas om litet extra och gullas med i minst 3 månader tills jag hämtat mig. Skämt åsido, jag klarade mig bra.  Det tycker nog mina arbetskamrater också för något extra pjoskande har jag inte märkt av.

Så nu har helgen ägnats åt vilande och städande och handlande så där som det brukar och så ser vi fram mot en ny vecka med nya spännande händelser – av annan art hoppas jag.

Tömd på energi

Etiketter

Familj, fönster, motion, renovering, Vardagsliv

Nu är det söndag eftermiddag och jag har verkligen inte gjort NÅGONTING vettigt idag. Solen skiner från en blå himmel och det droppar från taken – underbart. Har hela dagen väntat på att det DÄR energin ska komma som gör det lustfyllt att dona med alla möjliga hushållsarbeten. Men nähädå. Inte kom den heller. Fördrivit tiden med att titta på ett par TV-serier och spelat spel på datorn och ätit lunch från gårdagens pizza och spelat tärning med maken. Typ så. Det värsta är att jag inte ens har en suck om vad jag BORDE ha gjort. Jo, en sak har jag gjort. Jag tar tagit loss gallret i nederkanten på frysen som var ruskigt skitig och gjort ren den. I vårt nya kök! Men vänta nu – det är ju faktiskt precis 1 år sedan vi flyttade in i det nya köket – det är ju inte så nytt längre. Det kanske har rätt att vara både skitigt och dammigt?

Renorveringsrapport: Golvet till hallen är beställt och kommer på tisdag. Slangen för golvvärmen är lagd både i hallen och nya badrummet/tvättstugan. Första lagret gipsskivor är ditlagda. Ett lager till ska på. Fönster 4 stycken är beställda! Jajamensan, det går framåt. Nu tar dock snickarn ”ledigt” någon dag för att vara barnpiga åt barnbarnen som är hemma med sjukdom. Självklart går det före.

Själv då – har bokat in ett pass på Friskis – indoor walking. Få se om jag tar mig dit i morgon – få se om jag överlever det. Jag har för tillfället kondis -10. Jag ställer mig längst bak och ser om jag pallar med.  Men skulle såååå gärna vilja komma igång igen. Nu är det precis 90 dagar till Mallorca och jag vill ju kunna röra mig några meter där iallafall. Promenerar både hit och dit.

Vi hörs i veckan – hoppas jag.

Tilt i skalen……….

Kan bara konstatera att utrymmet i hjässan inte är så tomt som tidigare. Nu mest fyllt av ludd tror jag. Efter 2 dags utbildning förra veckan och så idag känns det väldigt fullt. 2 dagars utbildning återstår, sen ska jag vara fullärd. Inte klokt vad man ska lära sig mycket under ett helt yrkesliv. Jag säger bara, Take Care!

Nåväl. För att kompensera gäller det att ta vara på stunderna. En god måndagmiddag med köttfärsbiffar med god sås, klyftpotatis och sallad gjorde inte avslutet på dagen sämre, tillika ett (nåja två) glas rött.

Efter detta ser jag med tillförsikt fram mot tisdagen. Jag menar, vilket alternativ är bättre?

Att vara ute i tid

Det är inte så dumt det! I sommar ska vi ju, som jag skrivit om tidigare, på konsert med Robbie Williams. I mitten av juli. Gott om tid. Trodde jag. Så – för att vara ute i god tid skulle jag idag beställa 2 hotellrum. Pisåvkäjk. Sajt efter sajt för hotellen talade om att ”det finns inga lediga rum det önskade datumet”. Nähä. Såg oss sittande i ett sunkigt hotell i någon förort, vi som skulle myyyysa där i mitten av juli och samtidigt infaller vår 10-åriga bröllopsdag som ju kunde ge anledning till en middag av litet bättre sort. Hittade ändå till slut en sajt för hotellbokning som visade sig ha 2 rum lediga vid ett hotell nära centralen och dessa är nu bokade.

Min undran är nu – hur långt i förväg är gott om tid?

Nu ska jag i alla fall sätta mig med Cellbes katalog (kärringvarning – de har verkligen bara tantkläder, eller hade i alla fall) och för att vara ute i god tid beställa något att ha till Mallorcaresan i maj. Nu är i stället min fråga – är det Cellbes som har hottat upp sig eller är det nu så sorgligt att jag blivit tant. Tack – jag behöver inte höra svaret.

Ha en skön söndagskväll.

Att odla eller inte odla – det är frågan

Etiketter

Odling

Våren (som kommer snart) gör sig nu påmind stup i ett vill jag säga. Tankarna på att odla blommor och ätbart kommer alltid som ett brev på posten. Jättekul – till mitten av juli ungefär. Då börjar man bli hjärtligt less på allt vattnande och krukorna som börjar bli alldeles fulla i rötter och blommorna som man inte vet om de är för torra eller för blöta och om det ska vara mer eller mindre gödning och så är det så förbannat hett ute så man orkar inte göra mer än att försöka överleva och så kan man inte sova och så har man inte semester än och är man kommer hem från jobbet är man så förbenat slut så man orkar inte lyfta en vattenkanna och sen ska dom förbannade grönsakerna skördas också innan de äntligen kommer i woken eller salladsskålen eller var de nu ska hamna. Och det är väldigt mycket jobb med att ansa grönsaker, det är det. Men det är ju så himla gott med egenodlat. Ja, typ så går ju resonemanget i skallen – å ena sidan och å andra sidan……

Så – skjuter tankarna åt sidan en stund, bläddrar i ett trevligt magasin och sjunker ner i fåtöljen. Ska snart laga mat och bjuda barn (barn?) på middag och umgås några timmar och prata och skratta (kan man ju hoppas) och känna sig nöjd med att man faktiskt har en familj som i alla fall någon gång har tid att umgås.

Idag när jag kom hem från affären så hade det helt plötsligt kommit hem en bukett tulpaner – mörkröda och läckra. Tack älskling.

Hur blir det fredagskväll?

Vad krävs för att det ska bli litet så där fredagsmysigt som man vill ha? Jaaa, nummer ett är väl god mat? Efter att inte ha att en aning när jag klev innanför hemmets väggar vad middagen skulle bestå av öppnades frysen och lax kom ut på diskbänken. Ett par timmar senare är det dags att göra något kulinariskt av dessa laxbitar som nu nått ett tinat tillstånd. Efter att ha viftat med trollstaven blev potatis skalad, lax saltad och pepprad och på med litet olivolja och sallad bestående av babyspenat, ruccola, salladslök, sockerärter och röd paprika färdigställd i olika skålar och fat. Potatis koka, lax i ugnen och så den smarriga såsen! Vinsås med timjan och gräslök. Num num! Potatis pressas och sen avnjuts det hela med ett gott vitt vin.

I väntan på att maten skulle bli klar försökte jag övertala maken att dans är väldigt rolig motion som han borde försöka peppa mig till att utöva. Det gick sådär.

Nåväl! Maten blev klar och inmundigades under bergsmanskronas levande ljus och med diskret underhållning av Michael Buble som sjöng bara för oss. Ingen brasa i kaminen ikväll dock då blidvädret gjorde det olidligt hett inomhus.

Litet dessert med persikor, jordgubbar, rostade hasselnötter och glass fullbordade det hela.

Så kan en bra början på helgen se ut.